När jag var tolv år, var jag äntligen tillräckligt stor för att få börja på keramikkurs.
Jag slet och kämpade med leran och drejskivan i många år, men jag var fast.
Det var detta jag ville hålla på med.
Jag har fortfarande samma kärlek till leran,
turligt nog mindre konfliktfylld.
Spänningen och fascinationen för detta material som mjukt låter sig formas
och sedan blir stenhårt och definitivt, försvinner aldrig.
Tillbaka till medlemslistan
|
Startbild