Då mitt förhållande till lera i sista änden är mer känslomässigt än
tekniskt
till sin natur finner jag mig själv ofta på en stig av
självomdanande som är
minst lika berikande som utvecklingen av mitt formande av leran.
Dylika transformationer i mänsklig expansion är inte ovanlig inom
konsterna
- det är bara det att upplevelsen blir så påtaglig inom
keramiken
där kontakten med fysikaliska element som lera, vatten,
eld och årtusenden
av historia är så intensivt direkt.
Tillbaka till medlemslistan
|
Startbild