Nils Holmström

Keramik, stengods

Då mitt förhållande till lera i sista änden är mer känslomässigt än tekniskt till sin natur finner jag mig själv ofta på en stig av självomdanande som är minst lika berikande som utvecklingen av mitt formande av leran.

Dylika transformationer i mänsklig expansion är inte ovanlig inom konsterna – det är bara det att upplevelsen blir så påtaglig inom keramiken där kontakten med fysikaliska element som lera, vatten, eld och årtusenden av historia är så intensivt direkt.

Anmäl till nyhetsbrev